Utlåst igen...!
Så jag åkte iväg till Hauptbahnhof, satte mig på cafét där och skrev brev till mormorfar och farfarmor.
O:s oma och opa kom hit idag och de hade med sig presenter till mig. Varav en var brevpapper så jag tänkte göra slag i saken och skriva litegrann till dom. De har ju ändå ingen mejl ;)
Jag var egentligen ledig idag men jag orkade inte sitta här en söndag så jag åkte iväg till O och G istället (ja, fast jag var ledig). Däremot är jag ledig imorgon förmiddag istället. Då ska jag nog gå iväg till Brehmstrasse och skicka iväg breven. Postservicen här är betydligt bättre än hemma, så nu kommer det gå betydligt fortare mellan man skrev brevet och man postade det :P
Annars har min Sverige längtan gått tillbaka. Visst skulle jag gärna åka dit om jag fick en biljett, men det är inget jag behöver. Men så är det, vissa dagar är dåliga och vissa bra.
Men Niklas saknar jag lika mycket i alla fall, och det är mycket värre än "saknaden" av Sverige....
Pappa, hemma två dagar innan jag åkte.
Vill bara återigen poängtera hur fruktansvärt dåliga ni är på att kommentera och det är jättetråkigt! Ibland undrar man nästan varför man överhuvudtaget skriver när man inte får någon respons!?!?!?!
De som däremot inte behöver känna sig träffade är Jenny, Sandra, Nidia och Erik.
Ni som läser några gånger om dan kan väl i alla fall skriva någonting...?
Vilken häftig bild! :)
sry bout that!:( på jätteriktigt! vet bara inte vad jag ska skriva, för övrigt vet jag inte hur jag svarar på det du svarar på mina kommentarer:( men senaste veckorna kan jag faktiskt ursäkt mig med att jag haft fullt upp och faktiskt inte läst=) men jag följer iaf dina inlägg med stort intresse när jag hinner! ska försöka slänga in ngn snitsig liten kommentar då och då när jag ändå hälsar på! take care! nu ska här tentapluggas! kram kram
Tjenare, å chip chip!
Då var det dags för några korta rader från ett Småland som bjuder på ett väder som är svart. Regn i morse och svarta moln, svart väg och skogen kusligt mörk. Inte ens de bästa av helljus hjälpte till att lysa upp vägen mellan Bodafors och Eksjö. Tur då att man åkt den vägen, ja inte bara en gång, utan många många gånger. Det är dock 10 plusgrader så man fryser inte pga tempen.
Det är en vecka kvar till det efterlängtade höstlovet. Eleverna på skolan får nu äntligen sova på mornarna, och det verkar vara det mest efterlängtade. Sova det är grejer det.
Lite om hemlängtan: Min syster Annika har varit au pair i Washington DC, det var 1987-88. Ja, jag vet, på stenåldern... Hon var på väg hem efter 3 månader, men stannade kvar efter lite övertalning och tjat. Hon skulle stanna där i 6 månader, men när det närmade sig slutet så kände hon att, nej den här chansen kanske inte kommer tillbaka. Hon stannade totalt i 9 månader och hon ångrade sig inte ett endaste dugg. Tvärtom så var hon lite "stolt". Jag var där och hälsade på henne (ja det fanns en annan person (läs tjej) där också med visst intresse) och vi hade skitkul. Jag själv var i Libanon men kände aldrig nån hemlängtan då det hela tiden hände en massa saker. Jag vill stanna längre med fick inte.
Att folk inte läser, bryr sig eller kommenterar är såklart lite tråkigt. Men vi går alla i vår egen värld och jag brukar tänka att jag umgås med de personer där jag är. Till de närmaste ringer jag, ganska ofta faktiskt. Man säger att "Vi måste ses, ni måste komma hem till oss..." Men det blir ändå bara vid högtider, konfirmationer, bröllop eller tyvärr vid begravningar. Så är det bara. Så, skriv till de du vill, då blir de glada och jag är säker på att de kommer att svara dig. Ett pappersbrev idag är något unikt.
Ha det nu så gott för nu ska mina bröd åka in i ugnen. (det går åt möe brö' på Varegatan) Kram Erik