Student i Berlin

Vet inte riktigt vad min blogg pysslar med idag, den verkar leva sitt eget liv.

Först innan jag skriver någonting annat så vill jag bara påpeka för Malin, Jenny, Sandra & co. att mârten är ett påfund som finns i lilla Torsby-mitt-i-ingenstans en helg om året. Varje år är det samma försäljare, samma tivoli, man köper samma sak (strumpor och godis).
Denna helg uppskattas av många Torsbybor, även er, MEEEEN den återkommer nästa år, och just nu sitter jag i Tyskland och har ingen möjlighet att åka hem över denna (över)skattade helg. ISTÄLLET kommer jag bege mig av till München, för att se lite av den staden och Bayern.
Vad väljer man? Ganska enkelt. Mina åskiter om mârten speglas inte överhuvudtaget i texten ovan. Så rent ut sagt: Jag skiter fullkomligt i mârtenshelgen, precis som alla andra år (för ni kan inte påstå att jag varit där... eller hur?)

Hur som helst, tillbaka till mitt liv igen och inte jobbiga Torsby (ursäkta men ibland orkar jag bara inte med den platsen).

I alla fall var jag på min första tyskalektion idag. Det var "Hej och välkommen till 70 talet igen". Jag har visserligen aldrig befunnit mig i 70-talet eftersom jag inte var född, men av någon konstig anledning kändes det som att det var så det såg ut då...
Ingen whiteboard att skriva på här, skolans utseende osv. Hur som helst.

Läraren gillade jag verkligen, och plötsligt tyckte jag hon pratade så långsamt! Efter att ha hört normalpratande tyskar i sex veckor har jag nu även börjat tycka att en del pratar långsam tyska! :O
Läraren var i alla fall hel tysk, men hon hade konverterat till islam och bytt sitt tyska förnamn till ett arabiskt och efternamnet var inte helt otippat Mohamed från hennes man...
Men jag gillade henne verkligen!
Vi var åtta personer i gruppen. Alla andra hade varit här i fem år, nio år osv, jag i sex veckor! :O

Det var kursen B1, alltså inte nybörjar kursen, men det blir inga problem i alla fall. Jag har bara läst språk de senaste åren och det kan jag ju verkligen skratta mig lycklig åt nu, annars hade det nog varit jobbigt att hålla reda på alla perfekt, perfektparticip, nominativ och allt, men allt detta är ju som hemma i mitt huvud, hehe.
Och jag säger inte att den lärdomen kommer från latinet!

Hur som helst skulle jag åka hem igen med tunnelbanan. När jag kommer till Kröpke kommer ett fint litet meddelande upp på skärmen som talar om vilket tåg som ankommer. "Störningar på linje 6, tågen går inte som normalt".
Skrev inte jag häromdagen att just min linje är nummer sex? Naturligtvis! Jag ville inget annat än hem då.
Ingen 6:a kom så jag tog en annan linje till Braunschweiger Platz för att se om bussarna kom (två hållplatser, men orka det på kvällen). Den skulle inte komma förrän om en halvtimme så jag bestämde mig för att gå.
Gick där och tyckte synd om mig själv att behöva gå där när jag var så trött, men som fallen från himlen dyker helt plötsligt G och hennes kompis upp på cykel!
Himlen!! Då fick jag sällskap ända till dörren (nästan :P). Och vi hann prata om min kurs osv.

G berättade också att hon är förvånad över hur mycket tyska jag lärt mig på de sex veckor jag varit här! Både att förstå och prata. Nu pratar jag mera flytande och hon sa att första veckan pratade jag engelska, andra veckan tyska och tänkte efter varje ord och nu flyter det bara på.
Precis som jag själv tycker xP Visst hör jag att jag säger fel ibland, men jag kan inte rätta mig själv hela tiden. Då kommer man aldrig genom meningarna.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, och jag har duntäcke!!! Det var underbart att sova i det inatt, så nu ska jag borra ner mig i det och kanske kolla på ett avsnitt av Grey's anatomy, och hoppas att det blir Ikea imorgon eller på torsdag :)