Student i Berlin

De flesta dagarna som börjar mindre bra brukar alltid sluta bättre. Tack och lov har jag inte haft mer än tre dåliga dagar hittills. En igår, en idag och en för någon vecka sen.

Men idag slog alla rekord, den här dagen var riktigt dåligt.

När jag vaknade imorse kände jag mig inte särskilt pigg och inte glad heller. Längtade inte hem direkt, utan mer en vardag där man verkligen kan allting och vet hur allting är, där alla finns omkring en.
Åkte i alla fall iväg till O och då brukar oftast de tankarna försvinna.
Det gick riktigt bra med O idag, vi gick till hans kompis och det var inte många tårar. Men han var trött och ville mest bara sitta i mitt knä och titta i böcker.

Det var precis innan vi skulle gå som det riktigt vidriga hände. Jag hade glömt att sätta på O hans inneskor som gör att han inte halkar omkring på golvet. Vi hade ätit och när O skulle gå ner från stolen (en sån som de flesta barn i Sverige har, kan inte förklara, men dom har dom här i Tyskland också).
När O skulle gå av fotstödet på stolen halkar han av och landar på golvet. Jag tror först att det inte är något allvarligt med G som precis hade kommit för att hämta oss tar upp honom och till min fasa ser jag hur han blöder ur munnen!

Det var inte lite! Jag kände mig verkligen som världens mest idiotiska människa, särskilt eftersom jag hade hållit i honom när han gick ner med en arm, mest bara "för säkerhetsskull".
De gav honom globuli (det är små vita kulor, vet att det inte används i Sverige, de påstår att det är barnmisshandel, men om det gör dom gott då?)
Redan efter en kvart grät O för att vi inte hade vinkat hejdå till hans kompis när vi gick och han ville hoppa i vattenpölar och bygga med järnvägen.

G såg hur hemskt jag tyckte det var och hon lugnade mig flera gånger och sa att det är sånt som händer.
Jag åkte hem eftersom de skulle åka till läkaren när O vaknat igen.

Jag kan säga att det var de längsta timmar jag gått igenom någon gång (tror jag i alla fall...)
Bara låg och väntade på att mobilen skulle pipa så jag fick veta hur det gick. Malin sms:ade och sa att Stefan Holm hoppade och jag tänkte att det var försent att titta nu, så jag knäppte upp ZDF som brukar visa OS hela tiden. Men nej, nej, när jag ville se, då ville inte dom visa det.
Så jag zappade bara genom kanalerna (vet fortfarande inte vilka kanaler jag har), och precis när jag kom fram till Eurosport såg man hela Stefan Holms ansikte i bild och han skulle hoppa.
Jag höll ärligt talat på att börja gråta. SVERIGE! Och han hoppade och klarade det och då filmade de kungen!! Jag stod bara och halvvrålade "KUNGEN!!!" precis som jag känt honom hela mitt liv och älskade honom över allt annat ^^

Jag satt och tänkte på Sverige och att jag saknade... Så började jag fundera på vad jag saknade. Men efter tre veckor vet jag ingenting jag saknar från Svedala... Men det kommer nog.
Jag tog en promenad med Ido till Alte Bult, och precis vid ingången till Eilenriede, jag har hittat min plats där, mellan Eilenriede och en ek finns en bänk. Dit ska jag gå när jag vill vara ensam :)

På kvällen åkte jag tillbaka till familjen och väntade mig att det skulle bli en hemsk kväll. Lägenheten var tom när jag kom dit och i fönstret såg jag när O och G kom gående. De vinkar glatt och O ropar "Emelie". Det var liksom inte det mottagandet jag hade väntat mig ^^
De verkade inte ta det hälften så hårt som jag gjorde... Dessutom hade O mest bara tyckt det var spännande och roligt att vara på sjukhuset *puh*
Direkt de kom innanför dörren skulle vi bygga med lego, G berättade lite vad läkaren sa och han hade bitit sig i läppen. Det såg värre ut på utsidan än det var på insidan.
Vi åt mat och jag upptäckte att mitt paket från Sverige hade kommit. Jag och M utbrast båda två ett "oj" när vi såg priset på paketet >_> >_> Okeeeej, jag ska ge er en liten ersättning för det.... :S

Innan jag gick fick jag översätta en blocketannons till M, ett gästgiveri utanför Östersund på 300 kvadrat som var till salu, hehe. Renoveringsobjekt, tre våningar högt xD Han sa att om några år när de har köpt det skulle vi driva hotellverksamhet där tillsammans xP

O verkar dock inte hata mig, för efter maten hade vi ett stort kramkalas i soffan. Han gosade och kramade och klappade mig jättemycket. Hehe, han rufsade fram allt mitt hår framför ögonen och sen sa han "Emelie bist du?" = Emelie är du där? xP
Kändes väldigt bra efter den här dagen! Dessutom fick jag en stor godnatt kram innan jag gick! <3

Nu har jag, Hannah och Mona kollat på film, Der Feiernschreck tror jag den hette. Fransk men självklart dubbad till tyska. Men man börjar vänja sig, dessutom får jag träna tyska. Fast Hannah och Mona gillar inte dubbat de heller ^^
Men jag måste erkänna att jag kan börja skratta igen när det VERKLIGEN inte stämmer med vad som hörs och munrörelserna xP