Student i Berlin

Jag är ytterst tacksam till mig själv idag (och Jenny som gjorde mig en tjänst ;P) att jag valde att baka muffins idag och att jag valde dom med chockladbitar.
Det var nämligen det enda jag fick O att äta idag. Och lite, lite vaniljyoughurt.

G skulle iväg på ett möte så jag skulle ta hand om O från det han vaknade tills G kom tillbaka några timmar senare. Han var jättesnäll när han vaknade och skrattade och lekte. Men när han sen upptäckte att mamma inte var hemma blev det inte lika roligt.
Men nu har jag till sist lärt mig att han inte gråter för att bara jag är där, utan för att hans mamma är borta. Så man får trösta och försöka få uppmärksamheten på något annat. Den här gången blev det mina chockladmuffins xP

Och tro det eller ej, men kläddelen gick utan att han sa ett ord! Annars brukar det vara krig när man nämner något om att byta kläder, men idag stod han bara tyst och det gick hur lätt som helst.!
Vi var på lekplatsen och efter ett tag kom den andra au-pairen dit med sin familj. Hon heter Tamares och är från Brasilien. Vi hann inte prata så länge eftersom O då naturligtvis ville åka rutschkana och sen vara vid gungorna, han har aldrig varit intresserad av dom förut, men just då. Suck man får verkligen pröva sitt tålamod, hehe.

Men vi bestämde att vi skulle ses på söndag och kanske göra någonting. Både hon och jag är lediga på söndagar.

Det mesta var frid och fröjd idag. Det var första dagen jag kunde känna mig riktigt avslappnad. Okej, inte så att jag gått och spännt mig förut då xP Men det var första dagen som jag pratade tyska mestadels av tiden, och som det inte kändes som om jag gjorde fel med O osv.
Det är andra dagen som jag och G har haft ett långt samtal på tyska, om allt mellan himmel och jord. Jag pratar på mycket mer nu, och jag tror inte det beror på att jag kan mer än när jag kom hit, utan att jag vågar mer.
Jag måste prata tyska om jag ska lära mig. Förstå och läsa funkar, men om jag aldrig pratar kan jag aldrig lära mig det heller.

När dagarna är bra hinner man inte tänka så mycket, de bara rullar på. Det gör de flesta hittills. Men igår hann jag tänka lite på vad som hände där hemma förra året.
Kan inte förstå att det gått så fort.
Nu är dom tillbaka i skolan som vanligt igen, och jag och vi ska aldrig mer dit. Behöver inte ens nämna ordet SKÖNT. Slippa allt det. De sista veckorna i skolan var riktigt hemska och även om jag inte tillbringade så många timmar i skolan så innehöll de få jag var där bara prov, prov, förhör, läxor.
All tid fick man lägga ner på skolan och projektarbete. Nu när man har "feierabend" behöver man inte sätta sig med något man måste läsa eller liknande. Man kan bara ta igen sig...
Niemal wieder!

Förresten Jenny och Sandra, nu får ni faktiskt skaffa jobb så ni kan komma hit!!!!!